Halskotorna är huvudets stöttepelare och förbindelselänken mellan huvudet och kroppen.
Det är den rörligaste och även känsligaste delen av ryggraden.
Cervikalpelaren är särskilt känslig för skador, felbelastningar och funktionsstörningar, eftersom livsviktiga blodkärl och nervbanor ifrån muskler, band, ryggkotor med sina små leder ligger väldigt trångt précis som det täta nätverket av nervceller som förbinder ryggmärgen med hjärnan. Dessa halskotor är särskilt känsliga för skador, felbelastningar och funktionsstörningar.
De kända följderna av sådana förändringar är nacksmärtor, huvudvärk, rörelseinskränkningar och kraftreduktion. Ofta är dessa också kopplade med neurologiska symptom som yrsel, öronljud, balansproblem och även problem med syn och hörsel.
Sedan en längre tid tillbaka behandlas dessa störningar med chiropraktiska och fysioterapeutiska behandlingsmetoder. På grund av de anatomiska egenheten av ryggraden i halsen är effekten begränsad. Ett undantag är Atlasterapi enligt Arlen.
Metoden är inte bara utomordentligt verksam, utan ocksa betydligt skonsammare än annan manuell teknik. Framförallt har behandling enligt Arlens metod inga behandlingstypiska risker. Därför kann den användas till vuxna men framförallt till barn och spädbarn.
Den mångsidiga användningsmöjligheten av Atlasterapi enligt Arlen har utvidgat behandlingsmöjligheterna för smärtterapi liksom för den neurologiska sjukdomsbilder. Härigenom kann möjligheterna till rehabilitering förbättras.
Framförallt nämns här integrationen av Atlasterapi enligt Arlen i den tyska “ÄMKA“ speciella manuella medicinska konceptet av rörelseskadade småbarn.
Läkarföreningen för manuell barnbehandling och Atlasterapi grundades 1992 som en vetenskaplig förening. Den riktade sig till läkare med manuell medicisk utbildning. Medlemmarna kommer från de tre stora skolorna för det tyska förbundet för manuell medicin.
Den tyska föreningen ÄMKA mål är: